Avskedsfest – och hemresa.

Vilken kväll!

De flesta hade nog packat klart det mesta när det var dags för avslutningsfesten.

Den ägde rum ute i ”Industrial zone” i Stara Zagoras utkanter.

En av de bulgariska eleverna, Alexander, har en farfar som lånade lokalen, som var som i ”Illuminatis” bibliotek (se Da Vinci-koden). I taket fanns deras symbol.

Eftersom alla var uppmanade att äta innan, så fanns det framst lite godis och lite kakor att tugga på, och lite dricka.

Diskjockeyn spelade lite musik, men blev ganska snabbt ombedd att köra karaoke istället. Eleverna hade tidigare blivit ombedda att tala om vad de ville ha för låtar, och ganska snart sjöngs det för full hals. Inte alltid så tonsäkert, men det tycktes inga bry sig om. Det var ABBA-låtar, Despacito, Grease och en hel del annat.

Folk skrattade, pratade och sjöng.

Som vanligt när vi är ute så tar jag foto på våra egna elever tillsammans med sina värdar, och snart ville alla andra också bli fotograferade. Sammanlagt tror jag att bara jag tog 100 – 150 foton igår kväll som jag kommer att dela med alla elever som varit med på det här studentutbytet.

Som på en given signal byttes alla glada skratt mot tårar. De började förstå att det har var sista kvällen på en fantastisk vecka, och att de nu skulle skiljas åt. Några av våra elever fick inbjudan att besöka sina värdar i sommar. I någon inbjudan inkluderades även någon av de svenska elever som var med i Bic i Katalonien.

Till slut tog emellertid kvällen slut och alla åkte hem för att sova.

Lördag

För alla hade nog inte natten bara inneburit vila och sömn.

Fyra av värdarna, varav de som var värdar till våra elever, reste klockan 6 till Italien på klassresa. Minst en av de bulgariska flickorna hade inte ens börjat packa innan avslutningsfesten, utan gjorde det efter.

Klockan 7.30 samlades vi utanför skolan för avfärd. Återigen kramar och tårar. Familjerna var där och det var idel lovord för våra elever.

Klockan 8 avgick bussen, och vi började resan mot Sofia.

Halvvägs bestämde vi oss för att stanna till vid Mc Donalds för att köpa något att dricka och gå på toaletten. Tur att vi kom dit när vi kom. Bara fem minuter efter oss kom två busslaster med yngre barn, som fullständigt översvämmade lokalen.

De som valde att gå på toaletten innan de handlade fick vänta en lång stund, även om det verkade som de små barnens mat var förbeställd och gick, ändå, relativt fort.

Strax efter 11 kom vi till flygplatsen, och vi ganska snabbt genom säkerhetskontrollen. Vi åt en lättare lunch och allt var toppen.

Sedan började det….

Det utannonserades att planet skulle lyfta 15 minuter senare än beräknat… och det var bara början. Vi lyfte mycket senare än så, men vi kom i alla fall iväg. Under flygningen fick vi besked om att vi när vi kom fram skulle gå till någon information, där vi skulle ombokas till ett senare flyg, eftersom vi var så försenade så att vi inte skulle hinna. Vi förstod inte till en början varför. Vi hade ju, trots förseningen ca 30 minuter på oss. Det blev bara 17 minuter

Så när vi landade så sprang vi…

Flygplatsen i Wien är underlig. Man går ifrån en utrikeshall till en annan och måste på vägen passera en ny säkerhetskontroll, där vi naturligtvis fastnade. Eleverna kom dock snabbt igenom, och vi sa till att springa till gate F04.

Hur det än gick till kom vi med flyget, som avgick 8 minuter försenat.

Förvåningen var stor när vi kom till Köpenhamn och upptäckte att bagaget faktiskt kommit med. Vi var övertygade om att vi skulle få det någon eller några dagar senare.

Så tåg till Lund, och hemfärd, och nu är vi hemma. Hemma efter en fantastisk vecka med fantastiska elever. Våra naturligtvis, men även eleverna från de andra 3 deltagande länderna.

Så här skrev en av de bulgariska tjejerna:

“It’s been a week since the last Erasmus+ exchange started. (and a day since it’s over😢)
People say you don’t know what you have until it’s gone. Truth is you knew what you had, you just thought you’d never lose it. I took these two weeks for granted and I didn’t spend my time w u properly but I am definitely going back to Vic and then Bydgoszcz and Dalby and I promise I will make up to u. Because you know what… this exchange wasn’t just 2 weeks of my life, it’s a life for two weeks. Thank you for teaching me how to be a better version of myself. I will miss you but we are going to catch up with everything if we see each other again. AND WE WILL BY ALL MEANS! pLOVE(you)div!❤️
P.S. don’t cry because it’s over, smile because it happened.
7.7 billion people and I had the privilege of meet you all. Thank you God!❤️”

Tycker att det säger allt!


Ted Talk – fredag förmiddag

Sista dagen…

Dagens uppgifter var att hålla sitt Ted Talk, antingen själv eller tillsammans med en partner.
Några valde att göra det “live”, andra inte, utan hade det förinspelat, men alla var fantastiskt duktiga.

Förutom “Ted talk” skulle de besvara två frågor: “What is the most important skill you need for the future?” och “What is the biggest problem in the future?”.
Allt filmades och kommer så småningom att läggas ut på den officiella sidan, som är vår redovisning.

Än saknas det saker från tidigare utbytesresor, men de ansvariga (den bulgariska koordinatorn) kommer att jobba med det till det blir ett avslutande lärarmöte i maj.

Allt det här tog tid. Efter lite förberedelser började vi film klockan 9, och vi slutade ca 12.30.

Tur att det inte tog längre tid. Vi “tömde” tre batterier på kameran, så vi hade inte kunnat filma mer.

Strax innan vi slutade tackade de fyra koordinatorerna eleverna för elevernas insatser under veckan.

Fram till ikväll har nu alla elever ledigt. Dels behöver de packa, dels vill de kanske gå ut och köpa souvenirer. Bussen imorgon avgår vid 8-tiden, så det blir en tidig morgon.

Alla ser nu fram emot kvällens avslutningsfest på något som heter “Industrial zone”, och är en privat klubb. Det fixas mat och det kommer att finnas både en discjockey och karaoke.

Den uppdateringen kommer förmodligen inte förrän vi kommer hem, tillsammans med lite från hemresan.


Utflykt till Plovdiv – torsdag

Nästan på utsatt tid avgick bussen mot dagens utflyktsmål, Plovdiv. Resan dit tog ungefär 1,5 timme, och var ganska tråkig. Det finns ingenting att titta på längs vägen, bara åkrar och ängar. Eleverna var dock fullt upptagna med att umgås, eller att sova.       

Plovdiv är en av årets kulturhuvudstäder i Europa. Staden har ca 345000 invånare och är med andra ord något större än Malmö.

Första stoppet blev en chokladfabrik. De gör chokladkakor från grunden, och har bara naturliga ingredienser. Efter en kortare föreläsning delades gruppen upp i två delar. Den första gruppen fick följa med in i fabriken, medan de andra fick vänta en stund. Vi fick göra vår egen chokladkaka och smaksätta själv. Detta var ett mycket uppskattat besök. Efteråt kunde vi också köpa chokladkakor. Det fanns ca tio olika varianter, upp till 90% mörk choklad.

Torkad chokladfrukt

Vi for sedan vidare mot centrum. Pga en hel byggen fick vi köra lite omvägar. I centrum fick de lite tid att äta. Vid en av samlingspunkterna träffade vi på en del av Berlinmuren, som skänkts till Plovdiv.

Sedan gick vi en timmes rundtur i Plovdiv gamla delar. En del besökte också någon souveniraffär. Populärast var nog kylskåpsmagneter.

På vägen tillbaka stannade vi till för att ta ett gruppfoto (som tyvärr tre stycken missade att vara med på) som säger allt om detta utbytet.


Vi blev sedan upphämtade av bussen för färd mot ett ortodoxt kloster. Resan dit tog en halv timme, i ”fel” riktning, men var verkligen värt besväret.

Som många kloster låg det uppe bergen. Vi gick uppför gatan till klostret. Längs gatan fanns en massa stånd där det såldes bl a keramik, honung och sylt. Väl inne gick vi in i kyrkan och alla hänfördes av de vackra vägg- och takmålningarna samt ikoner som fanns där.

När vi gick ut från klostret möttes vi av en otroligt vacker vy, något vi inte så när vi gick upp till klostret eftersom vi då hade den bakom oss.

Klockan 17 anträddes resan tillbaka mot Stara Zagora, vi kom hem till skolan 18.30.

Onsdag

Dagen började med att alla elever fick skriva ner sina tankar om gårdagen. Efter en del tekniska problem, presenterade så Bydgoszcz sin stad och sina elever i projektet.

Sedan gick vi ner i källaren för att fortsätta arbetet med den framtida staden (eller landet).
De ritar, målar, klipper och klistrar upp miljöer på sitt stora papper. Alla förslag utgår från FN:s globala mål.

Efter ca 40 minuters arbete, var det dags att presentera hur de tänker sig den framtida staden. Det var många tänkvärda förslag de hade, och många sätt att angripa uppgiften.

Efter 20 minuters rast återsamlades vi i aulan. Medan bl a Cecilia, som huvudansvarig för projektet, blev intervjuad av press, så fick eleverna en uppgift.

Alla fick ett papper där de skulle skriva ner sin egen personliga löfte för framtiden inspirerat av de globala målen.

Plötsligt kom representanterna för press och radio in och ville intervjua elever. Av våra var det Truls, Signe och Johanna som blev intervjuade. Intervjuerna genomfördes i korridoren utanför aulan på bulgariska, så Alexander, Truls värd, skötte översättningen.
Under tiden gick en pressfotograf runt i aulan och tog foton. Vi hoppas kunna köpa ett exempel av tidningen när den kommer ut.

Efteråt fick en elev från varje land berätta om sitt löfte för framtiden. Sedan togs det gruppfoton på alla elever med sina löften.

Det sista som gjordes innan lunch var att varje elev tog en selfie. Bilden ska sedan laddas upp på “goalkeeperme” på internet.


Under lunchen sålde engelskelever ur åk 8 kakor, mackor och godis, men även lite annat. Behållningen av försäljningen ska gå till en klasskamrat som behöver genomgå en operation av en hjärntumör. Operationen skulle troligen genomföras i Tyskland.
Den typen av insamlingar är vanlig i Stara Zagora, även om pengarna även kan gå till fattiga eller handikappade.

Eftermiddagen inleddes med ett besök hos borgmästaren var det sagt, men det blev vice borgmästaren istället. Hon, som tidigare varit rektor för skolan vi besöker, berättade om staden och vad hon har för arbetsuppgifter. Hon talade bara bulgariska, så en av hennes medarbetare översatte.


Vi tittade också på en film om stadens historia. Staden har anor sedan 8000 år, och har haft olika namn under olika epoker. Filmen var på engelska så vi förstod vad de sa, men den var kanske lite väl lång. Det var dessutom varmt i salen, så en del ögonlock började falla.

Cecilia och Signe fick kort presentera Dalby för vice borgmästaren, precis som de andra presenterades av en av lärarna och en elev.

Vi fick också vara med om att två av eleverna lämnade över två förslag till borgmästaren om förbättringar för unga i staden.

Efter det var det dags för ombudsmannen att berätta vad hon gjorde. Jo, det heter faktiskt ombudsman. Det ordet används i Bulgarien sedan 1713 när Karl XII utsåg en pålitlig person som kunde fungera som en länk mellan honom och folket. Själva ordet är ju svenskt och användes redan på 1200-talet.
Även hennes berättelse var lång, och hon efterträddes i berättandet av två junior-ombudsmän. Det var två 17-åriga elever som berättade om sitt uppdrag. De var dessbättre inte så långvariga, men dock intressanta. Därefter kunde eleverna andas ut. Då bjöds det på fika ute i foajen.

Ca en timme senare än beräknat kunde eleverna så gå hem.

Denna dag har varit en lång dag eftersom det var en kvällsaktivitet också. Klocka 19.30 började en föreställning, som egentligen borde ha varit någon form av dockteater.

En av aktörerna hade brutit handen,så de kunde inte genomföra sitt program.
Istället ställde en dansgrupp upp. De brukar åka runt och tävla inom sitt gebit, och är väldigt bra på det de gör.Det var någon bulgarisk dans, men det var också Zorbas dans och can-can. Det sjöngs och spelades. Timmen gick fort, och avslutades med att publiken bjöds upp på scen för att dansa bulgarisk folkdans. Nästan alla eleverna var med, och en del av lärarna.

När showen var slut ville eleverna inte gå hem. De hade nog gärna fortsatt att sjunga och dansa tillsammans en lång stund, men imorgon är det utflykt till Plovdiv och vi startar tidigt.

Tisdag

Vädret på tisdagsmorgon var lika fint som under måndagen. När skolan började visade vi vår film om Dalby, och eleverna från Katalonien presenterade sin stad och skola.

Därefter började ett grupparbete. Eleverna var indelade i sex olika grupper, och varje grupp fick ett stort papper där de skulle rita upp hur de kunde tänka sig hur man bygger en ny stad utifrån två av de globala målen. Varje grupp fick sina mål. Tanken är att det ska ske i två pass, ett idag och ett imorgon.

Efter en stunds arbete, var det dags för en kortare rast och en kort promenad till domstolen i Stara Zagora. På vägen kunde vi se romerska lämningar, vilka ju är vanliga i Bulgarien

Vi fick gå igenom säkerhetskontrollen, med röntgen av väskor mm och kom därefter in i en av salarna i domstolen. Där välkomnades vi av först en kvinnlig domare, och därefter en man som höll en föreläsning om mobbning via sociala medier. Vi fick också se en film om en kille och en tjej som började prata och dela bilder med varandra, och hur kriminella kom över bilderna och började utpressa dem. Efter filmen blev det en kort frågestund.

Både mannen och kvinnan talade bar bulgariska, vilket betyder att vår bulgariska lärare fick översätta allt till engelska.

Efter lunchen, återsamlades vi på biblioteket i stan. Cecilia hade med ett 50-tal bilder, som vi använde för att fundera över framtiden och framtida trender.
Varje elev fick sin bild, och man skulle sedan samarbeta med sin partner om man ville. Man kunde också samarbeta med ytterligare ett par. Många satt tillsammans men det verkade som att de flesta ändå valde att fundera över sin egen bild själv.

Efter 30 minuters arbete fick var och en presentera sin idé.

Klockan 15 tog skoldagen slut, och vädret började bli något sämre, eller åtminstone kyligare. Vad jag förstod tänkte, i princip, alla elever gå vidare och tillbringa några timmar tillsammans.

Första skoldagen

Första skoldagen började kl 8.30 med att vi registrerade oss. Vi fick en inplastad namnskylt, med veckans schema på baksidan, en keps och lite annat.

Under denna registrering hann vi prata med våra elever hur första kvällen och natten hos värdfamiljerna varit. Samtliga verkade nöjda.

Efter en kort introduktion av den bulgariska läraren Tanya, blev alla bjudna på en bit bröd, som vi doppade i salt, av en av flickorna i projektet. Hon var klädd i en bulgarisk folkdräkt, som hade tillhört hennes mormors mormor, och var med andra ord över hundra år gammal.

Sen gick vi igenom alla FN:s mål för en hållbar framtid. Eleverna presenterade i par (med sin värd) vars ett  av de 18 målen som finns. De fick dessutom presentera sig själv och berätta om vad de gillar att göra på sin fritid. Allt från sjunga och spela piano till sporta och äta(!) var populära hobbies.

Det fanns en text som de i valfria grupper fick framföra. Antingen som “vanlig” sång eller så fick de “rappa”. Svenskarna hade en “rap-battle” med några av bulgarerna. Sångerna lockade till många glada skratt.
Kepsarna med Futureyezing-tryck, vändes naturligtvis bak och fram,

Som avslutning på förmiddagen fick de göra en quiz på nätet. Inte lätt, men en Johanna placerade sig i topp tillsammans med sin värd. 100% rätt. Det var de ensamma om.

Eleverna gick sedan iväg för lunch. Några åt på stan, medan andra fick mat hos värdfamiljerna.

Efter lunch träffades vi vid en liten skogspark inne i staden. Vädret var fantastiskt, ca 20 grader varmt, och några elever tyckte att det var sommar och kom i shorts och linne. Båda var svenskar…

Vi gick vidare in i parken, och kom fram till en asfalterad yta där vi skulle ha lite idrottsaktiviteter. Det spelades någon form av “bowling”, fotboll, badminton och “minigolf”.

Efter en halvtimmes aktiviteter där gick vi vidare till nästa aktivitet. På vägen upptäckte vi några bulgariska ungdomar som mitt ute i skogen dansade någons sorts folkdans. Allt spelades in och inspelningen skickas sedan till deras lärare som en inbjudan till en fest.
Detta är tydligen en ganska ny tradition.

Vi stannade naturligtvis till och tittade.

Efteråt gick vi till en hinderbana. Somliga nöjde sig med att titta på, men andra deltog med liv och lust i aktiviteterna.

Skoldagen avslutades med ett besök på ett Zoo. Det var ingen munter syn. Men vi fick reda på att Zoo:et bara används som skydd (shelter) för djur som annars kanske skulle blivit avlivade. Förmodligen gamla cirkusdjur eller liknande. Här fanns både varg, lejon, björn och tiger.
Det är andra djurlagar i Bulgarien.

Det verkade som samtliga elever var nöjda med dagen. Allvar i början och umgänge under lite friare former i slutet.

Resten av dagen och kvällen, från 16.30 är det fri tid för eleverna att göra vad de vill och att umgås med värdfamiljerna.

Söndag i Sofia

Upptäckte under dagens resa till Stara Zagora att gårdagens blogg inte blivit publicerad. Det lät sig dock göras via mobilen under bussresan. All ny teknik är inte dålig.

Nåväl! Här kommer dagens inlägg.

Eleverna kom inte i säng förrän vid 12-tiden på lördag kväll, efter att ha suttit på ett av rummen och pratat. Frukosten serverades klockan 8. Frukostbuffé med alla sorters ost, ägg & bacon mm mm.

Efter frukosten samlades vi klockan 9 i receptionen. Våra väskor låstes i ett bagagerum, och vi begav oss ut på stan. Det var ett underbart väder och ganska snabbt insåg vi att jackor var fullständigt onödigt. Vad som var nödvändigt var däremot inköp av vatten.
Våren har börjat komma till Bulgarien, och våra sex elever blev alldeles till sig, och gick för att likt tjuren Ferdinand, lukta på blommorna.

Så dags på morgonen är inte affärerna öppna, men när vi närmade oss centrum så fanns det en saluhall som öppnat. Vid sidan om saluhallen börjar Sofias kyrkodistrikt.

Här finns en synagoga och en moské. Moskén är ganska unik, eftersom den är en av få moskéer som inte fått sin minaret bortsprängd. Det skedde i och för sig för länge sedan som andra moskéerna blev med sina minareter. Det är inte nutidshistoria…

Till vänster saluhallen med en synagoga i bakgrunden, till höger en moské

Vid moskén börjar de romerska lämningarna, och det är stora utgrävningar i den delen av staden. Här finns också kommunisttidens stora affär. Man gick in och tittade, sedan beställde man vad man ville ha och sedan hämtade man ut vad man beställt en eller flera månader senare.

Rysk-ortodoxa kyrkan

Vi fick vidare och passade på att titta in i den rysk-ortodoxa kyrkan, där det pågick en gudstjänst. Eleverna blev ganska tagna. Det var något helt annat än vad en bild eller film i skolan kunde ge dem.
Precis vid den kyrkan ligger också det gamla kungliga palatset, ett ganska slitet hus, som numera verkar vara ett konstmuseum.

Alexander Nevski-katedralen

Så gick vi ytterligare vidare till Alexander Nevski-katedralen,den bulgarisk-ortodoxa kyrkan. Utanför den väntade katalanerna på oss. Tillsammans gick vi in i kyrkan och tittade, efter en stunds kramande och pratande.
Det är speciellt roligt det varma mottagande mellan vår grupp och katalanerna. De kände varandra, trots att de faktiskt aldrig träffats.

Vi vandrade sedan vidare till den stora affärsgatan, där vi släppte dem fria i 40 minuter. Vi lärare satte oss och drack en kopp kaffe. Efter kaffepausen hittade vi alla eleverna i parken, där vi gjort upp om att träffa dem. De satt alla tillsammans och pratade.

Vi bestämde oss för att dela på oss och för att gå och äta. Det är svårt att få plats på en restaurang när man är 8, än svårare när man är 16.

Vi hamnade på en italiensk restaurang och åt pizza eller pasta. När vi fick notan hade de genom fel eller beräkning lagt på 60 lev, men Cecilia, som har reskassan, upptäckte det och vi betalade bara vad vi skulle.

Mätta och glada gick vi tillbaka till hotellet för att bli upphämtade av bussen. Efter lite missförstånd om vem som skulle hämtas först, kom vi så småningom till flygplatsen där vi återförenades med katalanerna, men också med polackerna.

Bussresan till Stara Zagora tog lång tid, totalt tre timmar, men efter ca 90 minuters resa pausade vi vid en rastplats i en halv timme. Några köpte en glass eller snacks, men de flesta ägnade tiden till att lära känna polackerna.

Klockan 18.45 anlände vi så till uppsamlingsplatsen i Stara Zagora. Alla de bulgariska eleverna var där, tillsammans med sina föräldrar, för att ta emot sina gäster. För första gången sedan projektet började så kände alla eleverna varandra sedan tidigare utbytan.

Snabbt avlägsnade sig värdar och gäster, och vi lärare kunde bege oss till vårt hotell..

Lång dags färd mot Sofia

Klockan 7 på morgonen träffades vi på Västra stationstorget, för vidare färd mot vårt resmål. Tågresan tog oss till Kastrup, där vi efter en stund ”fönstershoppande” bordade planet till Wien. Resan gick utan problem, och vi anlände faktiskt före utsatt tid. När vi kom av planet intog vi lunch på Wiens flygplats.

Väntetiden på Wiens flygplats blev ganska lång. Eleverna satt tillsammans och pratade under större delen av väntetiden, men vi lärare ägnade en del av tiden till att rätta prov. Det är en ganska stor flygplats, men det var väldigt lite människor som verkade vara på resande fot idag. Åtminstone på den delen av flygplatsen där vi var.

Så bordade vi planet till Sofia, och efter en och en halv timmes resa landade vi i ett vårlikt Sofia. Även denna delen av resan startade i tid, och vi anlände även hit före utsatt tid. Även om solen strålade i Sofia, och det var en behaglig temperatur, så ligger det snö kvar på bergen runt staden.

18.30 (bulgarisk tid, 17.30 i Sverige) ankom vi så slutligen hotellet, där vi ska tillbringa en natt.

Incheckningen gick smidigt, och vi kom överens om att de skulle få bekanta sig med sina rum i 40 minuter.

Därefter gick vi till en restaurang för att äta. När Cecilia och jag var i Sofia på lärarträff i maj ifjor, åt vi där. Den ser inte mycket ut för världen, men det är mysigt och maten är mycket god, vilket våra elever instämde i. Dessutom är det billigt och portionerna är stora. Mat för alla 8 för ca 650 kronor.

Eleverna återvände till hotellet, ganska trötta, medan vi lärare tog en liten promenad.
Imorgon blir det en liten rundvandring i Sofia, innan det bär iväg till Stara Zagora

Hemfärd

Så samlades vi vid skolan på morgonen. Efter många kramar, och för min och Cecilias del, samtal med de katalanska föräldrarna, avgick gick bussen bara 8 minuter sent.

På vägen till Vic i söndags delade vi buss med bulgarerna, nu på hemfärden delade vi buss med polackerna. Deras plan avgår från Barcelona bara 15 minuter före vårt.

Vi startade resan från Vic tidigare än beräknat, redan halv åtta. På det viset hann vi också en kortare rundtur i Barcelona. Bussen stannade först så vi kunde gå och titta på La Sagrada Familia, åtminstone från utsidan. Biljetter måste tydligen nu beställas veckor i förväg via nätet.

Sen körde chauffören oss till ett av husen som ritades av den berömde arkitekten Gaudí. Därifrån gick vi en promenad på 5 – 10 minuter till ett annat av hans hus.

När vi sett de två husen fick eleverna en timme till shopping i centrala Barcelona. De flesta var egentligen mer intresserade av att sova i bussen, men promenaden på stan piggade upp de flesta.

Klockan 11 avgick bussen till flygplatsen, där vi tog farväl av våra polska vänner. vi gav dem ledig tid att gå omkring på flygplatsen. De hann väl gå i 3 minuter när Cecilia kom att tänka på det som är nödvändigt – mat. Vi avslutade därför vårt besök med en måltid på Burger King. Vi hann inte mer än äta upp förrän det var dags att borda planet.

Planet avgick någon minut sen, men å andra sidan kom vi hem i beräknad tid, och klockan 18.00 anlände vi till Lund C för hemfärd med föräldrar.

Avskedsfest

Som sig bör, och som traditionen bjuder, så fixas det en avskedsfest på fredagskvällen.

Katalanerna hade fixat mat, chips och godis. Cecilia hade med sig lite svenskt godis, d v s Ahlgrens bilar och Gott och blandat. Bilarna är lika populära varje gång…

Först fikades det och sedan var det karaoke i aulan. Det är också lika populärt varje gång.

Eventuella misshälligheter under veckan repareras alltid under avslutningsfesten, och den avslutas alltid med att minst 5 stycken faller i gråt för de vill inte att veckan ska ta slut.

Dessutom brukar kärleken spira, åtminstone lite grand, eller så knyts det starka(?) vänskapsband. Så när vi åker till Bulgarien till våren så önskar diverse bulgarer att det finns några svenskar/svenskor som ska följa med…